Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/203

Den här sidan har korrekturlästs

Sönerna stego upp och gingo ut. I dörren kastade de ännu en blick på modern, men denna gaf ej längre akt på dem; hon låg på rygg med händerna hopknäppta öfver bröstet och betraktade med lugn det gamla skåpet, som stod där vid väggen, liksom en stor minnesvård på många släktleds gemensamma grafkulle.




— 199 —