3. MODERSÖGAT.
Vårnattens ljumma skymning härskade i stugan. Allt var tyst.
»Ack, hur jag har väntat på dig! hviskade flickan, slingrande sina varma armar kring ynglingens hals. »Jag var så rädd att du kanske inte skulle komma, att du kanske hade fått något förhinder.»
»Hur skulle något sådant kunna hända, hvem skulle kunna hindra mig att komma till dig? Men jag kunde inte komma tidigare — jag vet inte hvarför mor var så länge uppe i kväll.»
»Om…» började flickan, men en lidelsefull kyss tillslöt hennes läppar.
»Men om du visste», fortsatte ynglingen efter en stund, »hur jag har längtat efter dig hela dagen och blott väntat på kvällen. Sedan jag såg dina gasellögon, har jag icke kunnat tänka på något annat.»
»Är det sant, Olof?» Flickan tryckte sig fastare intill honom.
