Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/125

Den här sidan har korrekturlästs

113


Ur fjerran helgedomar
Det ringer som till bön,
I jungfruns hjerta blommar
En blomma underskön.
Ej tviflen öfvervinna
Det bröst, der Gud vill bo:
»Si Herrans tjenarinna»,
Du hviskar, full af tro.

Till Edens ängder svingar
Å nyo Gabriel,
Ditt hjerta återklingar
Ännu hans Ijnfva »hell!»
På pannan, som du höjer
Mot himlen ljus och ren.
Ännu förklaradt dröjer
Hans liljas återsken.

Wirsén, Dikter.8