Den här sidan har korrekturlästs
I Simons hus.
Grep dig omotstandlig trånad,
Qvinna, grep dig heligt qval,
När du, viss att bli förhånad,
Gick till Fariséens sal,
Och i bäfvan och i bot
Der sjönk ned vid Mästarns fot?
Var så svekfullt jordens nöje,
Himlens lockningsmagt så stor,
Att ej ens du skyr det löje,
Som på Simons läppar bor,
Men i gästers krets blott ser
En, en enda, och ej mer?
