Den här sidan har korrekturlästs
131
Stormens basuner ropa vidt öfver vågors slätt,
Dånande, afgrundsdofva: »styrkan har ensam rätt».
Gälla cymbaler svara: »lifvets minut är kort,
Kom att i nöjets hvirflar glömma dess jemmer bort!»
Men vid fjerde vakten sprider
Öfver hafvet sig ett sken,
Mästarn öfver vågen skrider
Fram i majestät allen.
Dämpad domnar böljans dyning,
Dimman remnar i hans spår,
Och en hög, en himmelsk gryning
Fram ur österns portar går.
Lilla skara! Se, han stiger
I din båt ur vågen opp,
Fruktan skingras, suckan tiger,
Hjertat fylls af nytändt hopp.
Helga stund! På vreda vatten,
Som dem bådat död och graf,
Synes Han, som förr i natten
Gick på Galiléens haf.
