151
Hvem är han, som syns i dimman?
Kommer re’n i gryningstimman
Blomstermästarn hit att njuta
Unga rosors morgondoft?
»O, hvart bar du», så hon säger,
»Herren, till hvad hviloläger?
O, hvar är han? Jag vill sluta
I min famn hans trötta stoft.»
Han talar. O röst, som kan hjertan befria!
Den stämman hon känner. Den ljudar: »Maria!»
Genom lunden far en rysning,
Sol går upp. I röd belysning,
Som kring berg och dal sig breder,
Flamma örtagårdens trän,
Och en qvinnosjäl, som rädes,
Klarnar upp i frid och glädes,
Och Maria sjunker neder
Och vill famna Herrens knän.
Ej mägtar hon tala, af lycka hon bäfvar,
»Rabbuni». blott sakta på läpparne sväfvar.
