Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/163

Den här sidan har korrekturlästs

151


        Hvem är han, som syns i dimman?
        Kommer re’n i gryningstimman
        Blomstermästarn hit att njuta
        Unga rosors morgondoft?
        »O, hvart bar du», så hon säger,
        »Herren, till hvad hviloläger?
        O, hvar är han? Jag vill sluta
        I min famn hans trötta stoft.»
Han talar. O röst, som kan hjertan befria!
Den stämman hon känner. Den ljudar: »Maria!»

        Genom lunden far en rysning,
        Sol går upp. I röd belysning,
        Som kring berg och dal sig breder,
        Flamma örtagårdens trän,
        Och en qvinnosjäl, som rädes,
        Klarnar upp i frid och glädes,
        Och Maria sjunker neder
        Och vill famna Herrens knän.
Ej mägtar hon tala, af lycka hon bäfvar,
»Rabbuni». blott sakta på läpparne sväfvar.