Den här sidan har korrekturlästs
155
Sorg, som all fröjd förnekar,
»Allt var en villa» säger;
Klentro, som ängsligt tvekar,
Bidande öfverväger.
Då, medan sorlet tiger,
Fram han i kretsen stiger,
Famnen åt alla breder:
»Frid vare eder!»
Heliga aftontimma!
Tiden din bild ej skymmer.
Kom att förklarad glimma
Under vår själs bekymmer!
Mästare, träd, som förr en
Gång, genom lyckta dörren!
Tala, som förr, jag beder:
»Frid vare eder!»
