Den här sidan har korrekturlästs
156
Tvekan de bäste plågar,
Tviflet vårt sinne lycker,
Thomas ej hoppas vågar,
Klentron sig vishet tycker.
Kom genom lyckta hjertan,
Bringa den frid i smärtan,
Hvilken ej verlden gifver,
Men som förblifver!
Kom att Dig uppenbara
Nu, när de ting, som stunda,
Ofta en vilsen skara
Tvekande tycks begrunda
Säg, när vi oss förvilla:
Salige de, som stilla
Tro, i en tid af våda,
Fast de ej skåda!
