Den här sidan har korrekturlästs
193
Jag sökte i tanke, jag sökte i sång,
Och ofta jag fann hvad jag sökte,
Men snart blef ånyo mig stugan för trång
Och ständigt min trånad sig ökte,
Tills ändligt åt andens odödlighetshopp
En källa så ren
I aftonens sken
För sökande pilgrim vid korset rann opp.
Den djupaste längtan i menniskobarm
Kan stoftet till hvila ej söfva,
Man söker den döfva med visor och larm,
Men sist den sig låter ej döfva,
Den tär med sin oro vår innersta märg,
Tills bäfvande sist
Man går med sin brist
Till Honom, som blödde på Golgata berg.
Wirsén, Dikter.13
