Den här sidan har korrekturlästs
205
Hvem är han i dina skalders skara,
Som så skälmsk och dock så manlig tycks?
I hans koger göms en dödlig fara,
Och när bågen späns och senan trycks,
Ljudet hviner genom land och rike,
Dåren flyr ur lagerlundens famn,
Hämnarn ler ett löje utan like,
Kellgren är den fruktansvärdes namn,
Det är han, som hägnar konstens nejder,
Obevekligt sträng i vettets fejder.
Som orakelsvar hans skarpa domar
Öfver vitterhetens rike gå,
Vid de nios nya helgedomar
Håller vård en nordisk Boileau.
Om hans regler stundom tyckas snäfva,
Vet, att nyväckt diktning kräfver tukt,
Vet, att råhet måste läras bäfva
För att röra vid hesperisk frukt,
Vet, att vidgad blef hans syn på tingen:
För hvart år mer fritt han höjde vingen.
