Den här sidan har korrekturlästs
209
Aldrig, aldrig dessa ljud förklinga:
Till hvart hjerta, kyldt af ålderns is,
Ljumma vindar än de återbringa
Från ett längst försvunnet paradis.
I den sången bor en vår bevarad,
Majluft susar der, oändligt mild,
Och naturen glänser upp förklarad,
Speglande för evigt Hilmas bild;
Aldrig, aldrig tiden skall försvaga
Dessa ursprungsljud ur hjertats saga!
Sköna lott, att, när, som han, man stridit
För sitt land, dess bildning och dess ljus,
Få, när dag till tidig afton lidit,
Höra helga anderösters sus!
Sköna lott, att inre syner skåda
Mera ljufva än man fordom sett
Och i solnedgången förebåda
Mer ännu än lifvets middag gett!
Sköna lott, att ständigt högre stiga,
Från det täcka till det innerliga!
