Den här sidan har korrekturlästs
233
4.
Under vandringen.
Nu skrider snart århundradet mot sitt slut
Och sparsamt hörs bland skuggorna fogelsången,
Snart seklets vesperklocka har klingat ut,
Vi vandra nu i dröjande solnedgången.
I qvällsolsglöd gå slägten och folk framåt
På skilda banor, allt som dem Herren stälde;
Så blef ett särskildt kall, blef en särskild stråt
Ock förelagd för barnen af Sveavälde.
Än döljes väl i rymder, dem ingen såg,
Det mål, som menskoslägtet för färden eger,
Men tåget tycks ett stolt Alexanderståg
Och tusen röster tala om bragd och seger.
