247
En tropisk verld hans diktning är. Lianen
Sig slingrar der, der ryter lejonhanen,
Ur snåren ormen på sitt rof tar sats,
Men plötsligt smälter allt i tunga töcken,
En samumvind far fram i brännhet öcken,
Der dock i fjerran snart en hägring blänker
Med jättestora, skimrande palats.
En skog hans diktning är. I mörka träden,
Der gullfrukt glimmar, tona fogelqväden
Om hemlig fröjd, men ock om hemligt ve,
Sefiren susar om en hemlig önskan,
En utsigt plötsligt öppnas genom grönskan:
Ned till en dal, der kyrkogården hvilar,
Sig sänker mystisk en cypressallé.
Hans sång ett kloster är. Allt jordiskt viker,
Du går bland crucifix och bland reliker,
Ciboriet glimmar under hymnens ton,
I klosterkyrkan helgonfanor vifta:
Fall ned på knä och dolda synder skrifta!
Se, ur en korsgång fromme ordensbröder
Sig närma tyst i fackelprocession.
