Den här sidan har korrekturlästs
256
Jag dig besvär! Af Edens ljus omgjuten
Kom ned en stund till nordens snö och is,
Och fyll med glans den flyende minuten,
Med morgonglans från konstens paradis!
Ditt rykte bands ju ej af rummets gränser,
Kring jordens rund din ljusa stjerna glänser
Med låga evigt klar;
Ej blott det land, som huldt dig fostrat har,
En verld med glädje säger: min han var!
I strålgestalter, genom salen sväfven,
Som förr hans konst på duken glänsa bjöd,
Att vid er syn Hyperboréen äfven
Må känna: snillet vet af ingen död!
Ej fyra sekels magt er magt betvingar,
Jag manar er med ton, som snart förklingar,
Och om, Urbinos son!
Jag blott dig tecknar matt på minnets plan,
Du vet, sin konst tog med sig Marc Anton!
