Den här sidan har korrekturlästs
257
Jag täljer några spridda drag allena
Af jordelifvet, som en gång var ditt:
Det var blott dig beskärdt att huldt förena
Allt skönt, som här är splittradt blott och spridt,
Att locka fram all fägring, som var bunden,
Ur molnet stjernan, evighet ur stunden,
Förkroppsliga idén
Och i ett ljuft, af sanning mättadt sken
För vilsen Psyche visa Elysén.
Du själ af ljus, ej natten, men det ljusa
Din pensel villigt återge förstått,
Du ville ej förfära, men förtjusa,
Och lyckliggöra, icke blända blott,
Och ej beklämma, framför allt behaga
Och huldt förklara lifvets korta saga
Och med det skönas flor
Den vishet slöja, outsägligt stor,
Som i hvart mästerverk, du skapat, bor.
Wirsén, Dikter.17
