Den här sidan har korrekturlästs
258
Begäret kämpar evigt här med pligten,
Med sinnelifvet kämpar andens lif,
Men en försoning stiftas dock i Dikten,
I konstens verld förstummas lifvets kif,
Och i hvar bild, den store konstnärn danar,
En verld af evig frid vårt hjerta anar,
En underpant vi få
Af det, som vinkar i det ljusa blå
När tidens qval ha fått som moln förgå.
Så jord och himmel, sköne Sanzio, blandats
I dessa väsen från en högre vår,
Dem fram ditt snille tvungit ej, men andats,
Ty knappt der röjs den ädla mödans spår.
Så godt som utan kamp du palmen eger,
Och striden syns ej, men en evig seger:
En engel bar dig tryggt
Utöfver murn, som andra utelyckt,
Din konst blef så natur, din vandring vingad flygt.
