Den här sidan har korrekturlästs
275
Han formar bronsen, fästningsverk han danar,
Till välljud strängar toners instrument,
En lag för ljusets lek och skuggans spanar
Och regelbinder söndrade fragment,
Den helga nattvardsscenen fram han manar,
Han diktens eld i sina ådror känt,
Det ljufva vet han ena med det visa:
Förtrollning löjet är hos Mona Lisa.
En annan skepnad syns bland Arnos lunder,
En otillgänglig, ensam, sträng titan.
Hans själ är sluten. Stolt åt dagens funder
Han rister i förakt sin lejonman,
En urverldsskymning höljer alla stunder
Hans väsens djupt upprörda ocean,
Men ur dess vågor, som i mörker gunga,
Uppvräkes David färdig med sin slunga.
