Den här sidan har korrekturlästs
293
Kunde de stå upp och tala, kunde dessa bilder lifvas,
Skulle vördnad djupt vi känna, men med dem förtroligt trifvas,
Skulle älska dessa väsen med en kärlek ständigt ny:
Michel Angelos profeter skulle drifva oss att fly.
Buonarotti har allena gett sig sjelf, sitt stora hjerta,
Öfverjordiskt stora syner, barn af egen jettesmärta;
Rafaël, naturens gunstling, lät hvar bild få veckla opp
Fritt sitt eget inre väsen, som en ros ur rosenknopp.
Till ett mildt behag han formar äfven hvarje tvång som binder,
Och till vingar bojan blifver och till stödjestaf ett hinder:
Se, Bolsenas messa stiger öfver fönstret, himmelskt skön,
Nedanför är schweizervakten, nedanför ett folk i bön.
