Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/307

Den här sidan har korrekturlästs

295


Ofta än Madonnan träder för hans syn i helga drömmar,
Men numer kring hennes hufvud stilla andakts skimmer strömmar,
Umbrisk känsla åter vaknar, darrande och ren och from,
Ent med fägring från Firenze och med storhetsdrag från Rom.

Se, Guds mor med diademet 2 slöjan från den späde höjer,
Hennes blick är öm tillbedjan, och sitt knä Johannes böjer. —
Skygg och blyg Tobias nalkas med den gåfva som han bär,
Barnet honom huldt välsignar. O, det syns, Guds Son det är. 3

Bildas ock ibland en tafla mera jordisk, mer förtrolig,
Är den nu mer varm än fordom, mycket mera huld och solig:
Till den duk har värme flutit upp ur hemlig hjertegrund,
Som Maria, Sonen, Döparn rundar hop i vänlig rund. 4