Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/32

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

20


Förklaring, mildrande, ditt skimmer breder
På ödets gång, på lifvets dunkla lopp!
När medlidsamt du ser ur skyar neder,
Då löses stilla hjertats bundna hopp,
En himmelsk engel mig, som Petrus, leder
Högtidligt ut ur fängslet, som slås opp,
Han styr min gång, han söfver mina vakter,
Och bort jag flyr till själens ursprungstrakter.

Än till en sagonejd, bebodd af féer,
Ditt sken oss vinkar, än till minnets lund;
Dess darrning trollar Thebes sfinx-alléer
För själens syn en stilla aftonstund,
Den trollar fram Mnesikles’ propyléer,
Athenes borg och mången pelarrund,
Der Vishet förr och Skönhet gåfvor räckte
Af vett och fägring åt ett hjelteslägte.