Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
Men ständigt ej din anblick mildt försonar:
Du blickar strängt ibland från molnets bryn,
En sömnlös ångest ej du klemigt skonar,
Men sänder straffet ner ur brustna skyn.
I magtens sal, när midnattsklockan tonar,
Det står i hjelm och svärd som andesyn
Med månklar blick, som skarpt på brottet fästes:
Så stod för Klytemnestras syn Orestes.
O måneljus! Jag sett dig tragiskt viga
Till helgedom den öde Colossén,
Sett doge-palatset upp ur vågor stiga
Med »Suckars bro» i dina strålars sken,
Sett, Köln, din dôm, som — skulle menskor tiga —
Den Högstes lof skall ropa med hvar sten;
Men kanske mer än alla dessa under
Jag älskat månbelysta Djurgårdslunder.
