Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
24
Äfven han i dag har kransats bland den unga skaran här,
Men hans mor fins ej i kyrkan, hon i dag i Sverige är,
Kan ej vara med om festen, huru varmt hon längtar dit,
Hennes tankar endast ila öfver Bottnens vågor hit.
O han älskar denna moder! Han i hennes helgonblick
Om förklarad fägrings värde först den hulda aning fick
Som har sedan väckt de dikter, dem han rikt fick kring sig strö,
Rosiga som morgonrodnan, rena som en nyfäld snö.
Ljust hans barnalif förflutit under hennes modersskygd,
Gröna lindar, smärta björkar växte der i landtlig bygd,
Och från gårdens flaggstång vakan sjöng i sommarnatten lång
För en liten pilt, som skulle sjunga ömt som hon en gång.
