Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27
Hvilka drömmar! Öfver cedrar höjes »Tidens sjette dag»
Och ett »menskoanlet» visar unga, himlaburna drag.
Hvilka drömmar! Tvenne genier sväfva ned för slumrarns syn,
Selma, pekande mot dalen, Fanny, pekande mot skyn.
Tiden lider, morgon bräcker. Långsamt några dar förgå:
Mellan Finlands bygd och Sverige gick ej fort en resa då.
Men till sist är skeppet framme: staden syns i månens ljus
Och i silfverdagrar glimma kyrkor, kungaborg och hus.
Och han ilar re’n från bryggan, ilar genom gränder fort
Till det hem, der modern vistas, nu han står vid hennes port,
Nu han skyndar uppför trappan, tycker sig först nu i hamn.
Rop af glädje! Moderslycka och en öppnad modersfamn!
