Den här sidan har korrekturlästs
76
Så hög som låg, vi lyda samma lagar,
Och kärlek lifvets grundlag var och är
För odalfolket i de svenska hagar
Liksom för fursten, som en krona bär.
O lifvets vår, o hjertats morgondager.
För hög och låg du glänser lika fager!
O lifvets vår, du kommer blott en gång
Med dina knoppar och din fogelsång
Och blickar ned med framtidslöftens skimmer
På bondens stuga, bygd af furans timmer,
Liksom du helsar nu med festlig fröjd
Den borg, som står på Lejonbackens höjd!
Och när, som nu, en kungason vi fira.
Bestämd till arfvet af en frejdad spira,
Då lyftes känslan från hvar trängre sfer,
Ej enskild blott, gemensam glädjen är,
Och samfäld hyllning går från berg och dal
Till Henne fram, som blef hans hjertas val.
