Den här sidan har korrekturlästs
77
Ja väl, var helsad, stig ur arlavågor,
Du unga morgonstjerna, med ditt sken!
Lys nordens himmel med de milda lågor,
Och stråla länge, blid och silfverren!
Var helsad, blomma, som från fjerran land
Blef omplanterad här på nordlig strand,
Och le så huldt som du i Schwarzwald log,
Så rik på glädje än i nordanskog!
Ej dödlig blick kan menskors framtid spana,
Med fröjd som ve den skyms af dimmors flor,
Men vi ha rätt att ljusa öden ana,
Ty ett står fast: det godas magt är stor.
O med den magten skall furstinnan vinna
Ett folk, som aldrig lärt sig smickrets ton,
Men som är lyckligt, som är stolt att finna
Behaget stå vid foten af en tron:
Det Goda segrar, hvaije motstånd häfves,
Ej Gustafs brud bär Segerns namn förgäfves.
