86
Men räddarn kom med svärdet sunnan från
Och förde med sig lugnet och sin son.
Och nu ha sjutti solhvarf snart setts skrida
Se’n svenska klingan flugit upp ur skida:
I detta land, en ärans vapensal,
Kring fädrens sköldar friden blommor lindar,
Om stilla lycka susa blida vindar
Och skördar gunga i den djupa dal,
Sin bok vår häfd med fredens segrar fyller
Och hjeltedikter bytas i idyller.
Hvar helst den tämda ånghäst foten satt,
Han stampar fram ur jordens sköt en skatt;
Hvar folkskolbarnet stafvar på sin lexa,
En framtidskraft skall i det tysta växa.
Men detta folk, som svärdet smidt till plog,
Är likt sig än till lynne och till seder,
Sjelfständig styrka bor i nordanskog,
Det bor i furutimrad hydda heder,
Med vett och ordning frihet enas än
Och högsint kraft ännu är lagens vän.
