Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/98

Den här sidan har korrekturlästs

86


Men räddarn kom med svärdet sunnan från
Och förde med sig lugnet och sin son.
Och nu ha sjutti solhvarf snart setts skrida
Se’n svenska klingan flugit upp ur skida:
I detta land, en ärans vapensal,
Kring fädrens sköldar friden blommor lindar,
Om stilla lycka susa blida vindar
Och skördar gunga i den djupa dal,
Sin bok vår häfd med fredens segrar fyller
Och hjeltedikter bytas i idyller.
Hvar helst den tämda ånghäst foten satt,
Han stampar fram ur jordens sköt en skatt;
Hvar folkskolbarnet stafvar på sin lexa,
En framtidskraft skall i det tysta växa.
 
Men detta folk, som svärdet smidt till plog,
Är likt sig än till lynne och till seder,
Sjelfständig styrka bor i nordanskog,
Det bor i furutimrad hydda heder,
Med vett och ordning frihet enas än
Och högsint kraft ännu är lagens vän.