87
Det fins ej häfd, der kungatrohet strålar
Så skön som Svearikes häfd den målar:
Der bjuder Wrede hästen, stolt och glad,
Åt Carl till räddning ur de mörka öden,
Der faller Brahe med en gul brigad,
Som följer segerhjelten in i döden.
Så än hvar själ, som fornsvenskt gullren är,
Lik gyllne myntet, kungabilden bär,
Och folket, i hvars barm den djupt är preglad,
Sin ära ser i kungens återspeglad
Och gläds, när eko nu från fjerran strand
Om Thules Kung förtäljer högt ibland
Och säger: flärd och yta älskar mången,
Men Oscar älskar odlingen och sången.
Du älskar sången, Kung, och skönt din sång
Om böljans hjeltar ljöd för oss en gång.
Låt Gustafs samfund då, som aldrig glömde
Hur i tornering der Du purpurn gömde
Och priset tog med hjelmvisiret fäldt,
I dag sin hyllning bringa oförstäldt!
