Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/105

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
100

med framgång. Den 10 Augusti 1877 afslöts mellan Frankrike och Sverige en traktat, hvari Frankrike förband sig att öfvertaga Barthelemy. Dock skulle först folkomröstning försiggå på ön. Denna blef ock verkställd och utföll så, att 351 Barthelemyboar röstade för och 1 emot skilsmessa från Sverige och återförening med Frankrike. De närmare vilkoren för öfverlemnandet af kolonin fastställdes derefter genom ett nytt fördrag i Paris af den 31 Oktober 1877, och detta fördrag godkändes sedermera af franska representationen och svenska riksdagen — det senare i April 1878.

Vilkoren i Pariserfördraget voro: 1) Frankrike förband sig att som pensioner åt de svenska embets- och tjenstemännen på Barthelemy betala till Sverige 320,000 francs[1], 2) Frankrike förband sig att för afträdelsen af kolonin betala till Sverige 80,000 francs. Dessa 80,000 francs[2] skulle af Sverige användas till upprättandet af ett sjukhus eller någon annan välgörenhetsinrättning på Barthelemy, 3) på ön qvarblifvande svenskar skulle ega rätt att med iakttagande af vissa bestämmelser behålla sin nationalitet.

Så var då Barthelemys öde af gjordt. Den 16 Mars 1878 svajade den svenska flaggan för sista gången öfver ön. Samma dag öfverlemnades den till guvernören på Guadeloupe, som anländt dit med en fransk eskader [3], och den lilla kolonin återvände efter en nära hundraårig förening med Sverige i sitt ursprungliga moderlands sköte.

  1. Pensionerna kapitaliserades och utbetalades på en gång.
  2. De ställdes under förvaltning af personer, som Barthelemys invånare bland sig utsågo.
  3. Guvernören Ulrichs sista rapport är af 203 1878.