Att de af konseljen enligt utlåtandet af den 18 April 1800 föreslagna, men af kommerskollegiet afstyrkta pålagor verkligen erlades af Barthelemys invånare, styrkes af en af justitiarien Bergstedt till svenska regeringen aflåten promemoria af 1803[1]. Stämpelpappersafgiften bildade till en början ett undantag[2].
År 1801 drabbades Barthelemy af en svår olycka[3]. Ryssland, Danmark, Sverige och Preussen hade 1800 upplifvat 1780 års väpnade neutralitet, och detta förbund till sjöfartens skydd blef naturligtvis en nagel i ögat på England. För att skilja Danmark derifrån var det, som engelsmännen gjorde sitt bekanta anfall på Köpenhamn. Men äfven mot Sverige intog England en afgjordt fiendtlig hållning. Den 20 Mars 1801 lade nämligen engelsmännen utan att vara invecklade i krig med Sverige helt enkelt beslag på Barthelemy. J. A. Ankarheim, som nu är öns guvernör, berättar i en rapport af den 21 Mars härom följande. Den 19 Mars hade en engelsk flotta af omkring 16 segel visat sig utanför ön. Ankarheim, som hade skäl att misstänka fiendtliga afsigter, lät då larmklockan gå, men lyckades ej till kolonins försvar hopsamla mer än 20 man från staden och 15 från landet, hvilka tillsammans med den af 18 man bestående besättningen naturligtvis bildade en högst otillräcklig försvarsstyrka. Den 20 Mars kommo brigadgeneral Fuller och kapten King i land och fordrade inom en timme svar derpå, om guvernören vore villig att lemna ön i engelsmännens händer eller icke. Ankarheim sammankallade då i största hast en krigskonselj, bestående af de svenska embetsmännen och några af de förnämsta borgarne i Gustavia, och denna konselj var ense derom, att ön borde öfverlemnas, då den ej hade minsta utsigt att kunna med framgång försvara sig mot den hotande öfvermagten. Guvernören påpekar särskildt, huru uselt det
- ↑ Promemoria af den 31⁄8 1803.
- ↑ Påbjöds genom en kunglig förordning af Oktober 1804.
- ↑ Barthelemysamlingen (1 tomen).
