32
1805 års reglemente hade nu förlorat sin gällande kraft och ersatts af ett nytt af den 25⁄9 1811. Enligt 1811 års reglemente tillkom guvernören a) besörjandet af militära ärenden och kolonins försvar, befäl öfver garnisonen och milisen, b) brefvexlingen med främmande magters befälhafvare, c) befattningen med högre ordningsmål. Guvernörens närmaste man är en placemajor, som tillika gör tjenst hos honom som adjutant[1].
Lagskipningen ombesörjes af en konselj, sammansatt af 7 ledamöter, guvernören som ordförande, justitiarien, placemajoren, guvernementssekreteraren samt tre erfarne och kunniga män, valda af och bland öns invånare. Konseljen är domför, om 5 ledamöter närvara och deltaga i domens afkunnande (likaledes om 4 äro närvarande och enat sig om samma mening). Dock tarfva vigtigare mål eller sådana, som gå å ära och lif, allas närvaro. Svenska lagar och författningar skola vara norm för konseljen i hvad de på kolonins förhållanden hafva tillämplighet. Eljes må i Vestindien förut förefintliga bruk och sedvanor tjena som rättesnöre. I enlighet med reglementena af 1786 och 1805 bestämmer ock detta af 1811, att domar skola genast bringas till utförande utom i brottmål, som gå å lif och ära, och i civilmål, hvari värdet af det omtvistade öfverstiger ett visst högre belopp. Båda arterna af mål gå till en sista instans i Sverige. Utom lagskipningen falla äfven den civila förvaltningen och alla ekonomie- och polismål under konseljens beslutanderätt. Ärenderna afgöras efter rösternas flertal, hvarvid är att märka, att ordföranden i förvaltnings-, ekonomie- och polismål har två röster. (Då konseljen sitter som domstol, väger blott i det fall ordförandens röst tyngre, att rösterna i ett mål af civilrättslig natur utfallit på båda sidorna lika, då han har votum decisivum.) är guvernören förhindrad att som ordförande presidera, träder placemajoren i hans ställe.
- ↑ Barthelemysamlingen (24 tomen).
