tillstånd[1]. Han hade mottagit styrelsen den 14 Februari, och hans första steg som öns styresman var att komplettera konseljen. Som principer för valet af konseljledamöter fastställdes, att födda eller naturaliserade svenska undersåtar samt egare af fast egendom skulle ega rätt att välja och vara valbara med undantag af dem, som voro stadda i privat tjenst. Det ser ut, som dessa principer göra den aktiva och passiva valrätten något inskränktare, än de som enligt Ankarheims rapport af 21⁄11 1811 på den tiden tillämpades.
Under Juli och Augusti hade tullinkomsterna betydligt förminskats, derför att det mellan Amerika och England utbrutna kriget — Amerika hade förklarat England krig den 18 Juni efter att den 4 Februari hafva lagt embargo på alla i amerikanska hamnar befintliga egna och främmande fartyg — hindrat amerikanska fartyg att som förr besöka ön. Men under dessa månader hade 52 nya svenska fartyg tillkommit. Dock var det ett faktum, att tillökningen i den egna flottan ej kunde på långt när ersätta den minskning i tullinkomsterna, som uppstod genom uteblifvandet af främmande fartyg. Handeln och rörelsen inskränkte sig nu till en mindre betydande kommunikation med närgränsande öar, till mottagandet af ett och annat europeiskt eller undsluppet amerikanskt fartyg samt till några under svensk flagga gjorda spekulationer på Amerika.
Under de fyra första månaderna af Stackelbergs guvernement hade engelska kryssare jagat och borttagit flera af öns fartyg. Stackelberg inlade häremot en lif1ig gensaga hos engelske amiralen Laforey, och kryssarne försvunne, förmodligen derför att de bättre behöfdes på något annat håll. Den svenska garnisonen befann sig vid Stackelbergs ankomst i en tragikomisk situation. Den bestod af 9 man, hvaraf 7 voro vanföra krymplingar. Man må väl i sanning kalla den uppgift
- ↑ Rapport af 7⁄10 1812.
