Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, skulle ett riktigt bedömande av frågan, huruvida markägarens möjligheter att utnyttja sin egendom komma att stå i missförhållande till egendomens värde, i de flesta fall avsevärt försvåras, om byggnadsområde icke på en och samma gång bestämmes för all markägarens inom strandområde belägna fasta egendom. Särskilda skäl till frångående av denna allmänna regel torde alltså icke kunna anses föreligga annat än i de fall, då fastställande av byggnadsområde för endast en del av viss egendom kan ske utan att bedömandet av berörda fråga därigenom försvåras. Detta kan t. ex. vara förhållandet, om egendomen - den må bestå av en eller flera fastigheter – har en mycket vidsträckt strand eller om dess inom strandområde belägna arealer eljest ligga på stort avstånd från varandra. Men icke ens då äro alltid sådana särskilda skäl förhanden. Om en egendom exempelvis består av ett antal öar, som ligga något så när samlade, eller av ett stycke fastlandsstrand och därutanför liggande öar och skär, bilda dessa spridda områden oftast en naturlig enhet ur exploateringssynpunkt, och byggnadsområde bör därför bestämmas gemensamt för dem.
När fastställelse meddelats å byggnadsområde för viss egendom, är därmed – om man bortser från de möjligheter att ändra byggnadsområde, som följa av stadgandet i 6 § – för framtiden bestämt, vilka arealer som få bebyggas inom den del av strandområdet fastställelsebeslutet avsett. Beslutets rättsverkningar äro knutna till viss del av strandområdet och icke till den eller de fastigheter, varav denna del består vid tiden för beslutets meddelande. Dessa fastigheter kunna ju vid senare företagna laga skiften eller ägoutbyten få sina ägor på marken förlagda till annan plats. Kommittén har ansett önskvärt att detta förhållande på något sätt kommer till uttryck i lagtexten, vilket är anledningen till bestämmelsen i paragrafens sista stycke.
I denna paragraf äro sammanförda de bestämmelser, som skola vara normerande vid fastställandet av byggnadsområden. Första stycket upptar de stadganden, som syfta till att åstadkomma en ur allmänna synpunkter lämplig lokalisering av bebyggelsen. Eftersom dessa stadganden skola tillämpas under mycket skiftande förhållanden och de allmänna synpunkterna, på sätt i den allmänna motiveringen utvecklats, i åtskilliga fall måste vika för markägarens berättigade intresse av att kunna utnyttja sin egendom för byggnadsändamål, har det synts kommittén önskvärt att giva stadgandena en ganska allmänt hållen formulering. Å andra sidan måste den prövande myndigheten däri kunna finna tillräcklig vägledning för att kunna avgöra vilka allmänna intressen, som i främsta rummet böra beaktas. Kommittén har försökt att vid stadgandenas formulering taga hänsyn till dessa synpunkter. Förslagets viktigaste syfte är ju att för framtiden åt allmänheten bevara det fria tillträdet till stranden i erforderlig utsträckning. Det har därför ansetts böra uttryckligen framhållas att. om icke särskilda skäl till annat föranleda. ett efter landskapets beskaffenhet och andra föreliggande förhållanden
