procent av den till bebyggelse användbara marken undantas från bebyggelse. Om en sådan jämförelse skall bli rättvisande, måste emellertid beaktas, att i de flesta fall icke all mark inom byggnadsområde kan utnyttjas till byggnadsmark, utan att ofta en del av densamma måste avsättas till trafikleder, allmänna platser och dylikt.
Den omständigheten, att vid fastställande av byggnadsområde måste tillses, att markägares möjligheter att utnyttja sin egendom icke komma att stå i missförhållande till egendomens värde, kommer i manga fall att göra det svårare att i önskvärd utsträckning frilägga mark från bebyggelse på en liten egendom än på en stor. Framför allt blir detta fallet om egendomen har en lång strandlinje, men sträcker sig inåt land till ett relativt obetydligt djup. Man torde icke böra bortse från möjligheten att detta förhållande kan komma att genom uppdelning av större egendomar på flere ägare ut nyttjas av markexploatörer på ett sätt, som i vissa fall skulle kunna i viss utsträckning omintetgöra den föreslagna lagstiftningens effektivitet. Det är med hänsyn härtill som kommittén föreslagit bestämmelsen i tredje stycket av förevarande paragraf. Det har synts kommittén angeläget att förhindra spekulationer i nu antytt syfte även under den tid, som kan komma att förflyta från det förslaget blivit känt genom dess offentliggörande, och tills dess en eventuell ny lag kan träda i kraft. Bestämmelsen i tredje stycket har därför föreslagits skola bli tillämplig åt förvärv, som skett efter den 30 november 1938.
Avsikten med förevarande lagförslag är ju att för framtiden skydda vissa delar av strandområdena från bebyggelse. Avgränsningen mellan dessa delar och de arealer, som skola få bebyggas, sker genom fastställandet av byggnadsområden. Att förläna den gränsdragning, som skett genom fastställelsebeslutet, obetingad giltighet för all framtid torde emellertid icke kunna ifrågakomma. Det kan alltid tänkas uppkomma fall, då en ändring måste anses önskvärd. Ändring av fastställt byggnadsområde bör därför kunna ske, om behov av ändring visat sig föreligga och ändringen kan ske utan att allmänna eller enskilda intressen därigenom trädas för när. I överensstämmelse härmed har stadgande om ändring i fastställt byggnadsområde införts i 6 § av förslaget. Enligt stadgandet får endast sådan ändring ske, som är förenlig med bestämmelserna i 5 § första stycket eller ock betingas av betydande allmänt intresse. Mark, som enligt sistnämnda lagrum bör hållas fri från bebyggelse, får alltså icke genom ändringsbeslut intagas i byggnadsområde, därest så icke bör ske med hänsyn till något viktigt allmänt intresse av annan art än dem lagrummet skall tillgodose. Detta villkor torde vara uppfyllt, om t. ex. fråga är om förläggande till marken av någon för bygdens utveckling betydelsefull industri eller om en pågående samhällsbildning kräver att marken tas i anspråk för byggnadsändamål. Däremot kan markägaren icke till stöd för en utvidgning av byggnadsområde åberopa att möjligheterna för utnyttjandet av hans egendom stå i missförhållande till egendomens värde. Den frågan har ju redan tidigare blivit avgjord, och
