Den befogenhet, som här tillagts Konungens befallningshavande att meddela tillstånd till uppsättande av stängsel, är föranledd av svårigheten att i lagtexten fullständigt angiva, för vilka stängsel förbudet icke skall gälla. Tillstånd bör därför lämnas endast då det är uppenbart att icke syftet med förbudet därigenom förfelas. Bestämmelsen i andra stycket avser endast att underlätta passage för gående. Överträdelse av förbudet i första stycket straffas enligt 16 § med dagsböter. Handräckning föreslås jämlikt 17 § skola kunna meddelas för avlägsnande av stängsel, som tillkommit i strid mot förbudet.
Såsom förebild för stadgandet i första punkten av första stycket har tjänat bestämmelserna angående liknande anordningar i 36 lagen den 7 juni 1934 om allmänna vägar. Vissa uppmjukningar ha dock skett. Sålunda har möjlighet lämnats öppen att uppsätta skylt om affärsrörelse eller annan verksamhet, som bedrives å viss fastighet, var som helst inom fastighetens område och icke endast, såsom enligt väglagen, å byggnad där verksamheten utövas. Med hänsyn till att ett förbud blott mot uppsättande av annonstavlor och reklamskyltar sannolikt skulle medföra tillgripande i ännu större utsträckning än hittills av annonsering medelst målning och därmed jämställt förfarande å husväggar, plank och berghällar, har i stadgandet ansetts böra ingå förbud även mot dylika former av reklam. På sistnämnda former av reklam är föreskriften i andra stycket icke tillämplig. Den frist, som däri föreslås för borttagande av andra vid lagens ikraftträdande förefintliga reklamanordningar, torde vara nödvändig med hänsyn till vanligen förekommande villkor i reklamfirmornas kontrakt. I vissa fall lär kontrakt ha avslutats, som löpa under längre tid. Av denna anledning har kommittén för att möjliggöra uppfyllandet av villkoren i dylika kontrakt under deras giltighetstid – föreslagit, att Konungens befallningshavande skall kunna medgiva förlängning av tidsfristen.
Förseelse mot bestämmelserna i denna paragraf bestraffas enligt 16 § i förslaget med dagsböter och för avlägsnande av otillåten anordning, som avses i första punkten av första stycket och i andra stycket, kan handräckning meddelas med stöd av stadgandet i 17 §.
För underlåtenhet att ställa sig föreskriften i första stycket till efterrättelse har i 16 § andra stycket stadgats påföljd av böter från och med två till och med etthundra kronor. Då föreskriften gäller strandområde, sådant detta definierats i 1 §, blir den tillämplig även för det fall att t. ex. flaskor eller konservdosor kastas ut i vattnet vid badstrand.
Då omständigheterna påkalla att fråga upptages om lagens tillämpning för viss sötvattensstrand, synes erforderligt att redan på det tidiga stadium,
