Den här sidan har korrekturlästs
104
d) särskilda åtgärder avsedda att främja friluftsliv, såsom utmärkande av vandringsleder och skidspår;
e) upplysningsverksamhet i samband med friluftsliv, såsom propaganda för naturvett m. m.;
f) stipendier åt mindre bemedlade ungdomar för deltagande i läger eller jämförbara anordningar för friluftsliv;
g) bidrag genom stipendier eller i annan form till anordnande av semester åt husmödrar, som därav äro i behov; samt
h) organisations- och administrationskostnader i vad avser prövning av bidragsansökningar samt kontroll av medlens användning och förvaltning.

En del av dessa ändamål äro av den art, att deras tillgodoseende kommer att ställa mycket stora krav på fondens medel. Framför allt synes detta vara fallet med uppförandet av olika slag av fasta anläggningar samt anordnandet av semester åt husmödrar, båda synnerligen behjärtansvärda ändamål. Fasta anläggningar behövas visserligen icke på alla fritidsreservat, men på många äro de i hög grad önskvärda för att reservaten skola bli till avsett gagn. Den allmännare och längre arbetarsemestern kommer att skapa nya behov av anläggningar, som kunna bereda de mindre inkomsttagarna billiga möjligheter till semestervistelse i en därför lämplig miljö. Det är därför sannolikt, att såväl kommuner som enskilda organisationer skola i stor utsträckning ansöka om bidrag ur fonden för åstadkommandet av dylika anläggningar. Verksamhet för anordnandet av semester åt husmödrar har hittills förekommit endast i mycket begränsad omfattning, varför det är svårt att bedöma kostnaderna för en dylik verksamhet av sådan omfattning, att den kan bereda åtminstone större delen av de husmödrar, vilka äro i behov därav, en semestervistelse av exempelvis en vecka varje år. En viss ledning kan man dock få genom den av fritidsutredningen bedrivna försöksverksamheten. Under sommaren 1939 bereddes i runt tal ettusen husmödrar en veckas semestervistelse vid olika folkhögskolor och lantmannaskolor. Ungefär halva kostnaden för husmödrarnas vivre och resor till och från semestervistelsen, hela administrationskostnaden samt större delen av kostnaderna för föreläsningar (i regel sex per vecka) och för utflykter (en längre sådan per vecka) bestredos av medel som för ändamålet ställts till utredningens förfogande (statsbidrag samt bidrag från L. O. och K. F.), under det att resten av utgifterna betalades av husmödrarna själva, i många fall med stöd av fackliga och andra organisationer samt enskilda bidragsgivare, ävensom av vid skolorna insamlade medel. De kostnader som sålunda bestredos av medel ställda till utredningens förfogande (det egentliga understödet åt verksamheten) uppgingo till omkring 20 000 kronor eller i runt tal till 20 kronor för varje husmoder. En liknande semesterverksamhet – billigare torde den i varje fall knappast kunna åstadkommas – med ett efter samma grunder beräknat allmänt understöd skulle, därest den omfattade exempelvis 50 000 husmödrar, vilket icke torde vara en för hög beräkning av antalet husmödrar, som behöva