eller också upplåtes under nyttjanderätt. Häremot kan i och för sig enligt utredningens mening icke riktas någon berättigad anmärkning. Tvärtom måste det anses, att härigenom tillgodoses önskemål, vilkas uppfyllande bidraga till friluftslivets främjande inom ganska stora folkgrupper. Av avgörande betydelse är emellertid var och hur sportstugebebyggelsen förlägges. Tidigare ha dessa tomter i vissa fall utlagts på ett sätt, som ur såväl landskapsskyddets som friluftslivets synpunkt visat sig vara mindre lyckligt. Numera torde emellertid med hänsyn till ovan omnämnda, av domänstyrelsen i september 1938 utfärdade reglementariska bestämmelser angående förläggning av sportstugetomter och planläggning av tomtområden kunna väntas att, så länge dessa bestämmelser gälla och efterlevas, inga väsentliga olägenheter i detta avseende skola uppkomma. Utredningen anser emellertid, att i fråga om riksallmänningarna, stor återhållsamhet bör iakttagas med upplåtandet av sportstugetomter till enskilda. Riksallmänningarna äro nämligen i främsta rummet avsedda för den stora del av befolkningen, som icke har råd att hålla sig med egen sportstuga. I varje fall bör icke från riksallmänning till enskilda personer försäljas sportstugetomter. Beträffande försäljningen av mark inom riksallmänning till kommuner och sammanslutningar för främjande av friluftsliv i och för byggande av fritidsbyar och andra friluftsanläggningar kan man måhända ställa sig mera tveksam. Om dylika försäljningar över huvud skola tillåtas, böra de dock enligt utredningens uppfattning alltid förbindas med förbehåll om återköpsrätt enligt 1924 års lag om återköpsrätt till fast egendom, för den händelse det försålda området användes för något annat ändamål. Detta förbehåll bör då uppenbarligen gälla för obestämd tid och icke, såsom i förordningen den 6 juni 1929 angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. stadgas, för en tid av högst tio år. Önskemålet att befordra tillkomsten av friluftsanläggningar i anslutning till riksallmänningarna torde emellertid kunna tillfredsställande tillgodoses genom nyttjanderättsupplåtelser i lämplig form. Utredningen anser därför, att icke heller i nu ifrågavarande fall bör få ske försäljning av till riksallmänning hörande mark. De ovan föreslagna bestämmelserna angående frånsäljning av område från riksallmänning ha avfattats i överensstämmelse härmed.
Innan försäljning av riksallmänning eller del därav sker, bör yttrande från statens fritidsnämnd alltid inhämtas. I de fall, då en riksallmänning på grund av sin belägenhet eller andra omständigheter är av särskild betydelse för viss kommun, synes därjämte sådan kommun böra beredas tillfälle att yttra sig innan försäljning sker. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att icke utan riksdagens i varje konkret fall lämnade medgivande tillåta försäljning mot avstyrkande av fritidsnämnden. Detta synes dock vara att gå för långt i fråga om tillvaratagandet av friluftslivets intressen. Det torde nämligen kunna tagas för visst, att domänstyrelsen, om fritidsnämnden avstyrkt, icke utan tungt vägande skäl skall föreslå försäljning, som berör riksallmänning, och att Kungl. Maj:t skall skänka de av nämnden till stöd för dess avstyrkande anförda skälen tillbörligt beaktande.
