synpunkt särskilt värdefulla delar eller delar, som på grund av sin belägenhet eljest äro livligt besökta, utan större olägenheter kunna tillåtas, därest den i något fall skulle anses ur allmän skogsvårdssynpunkt motiverad. För bevarande av ett fritidsområdes naturliga förutsättningar såsom sådant är det alltså önskvärt att kunna genom avtal ålägga markägaren skyldighet att icke kalhugga skog eller att göra detta endast å vissa angivna arealer. Önskas förbud mot all kallhuggning, finge förbindelse i avtalet därom, såsom stockholmskommittén föreslagit, lämpligast ges den formen att skogen icke finge avverkas annat än blädningsvis. En annan fråga berörande skogsskötseln, som i detta sammanhang är av intresse, har avseende å skogens ålder inom fritidsområdena. Det torde otvivelaktigt förhålla sig så, att ett äldre skogsbestånd i regel gör naturen mera tilldragande än ett yngre. Det kan därför framstå såsom önskvärt att genom avtal kunna föreskriva vissa restriktioner i fråga om avverkningen i syfte att hos skogsbeståndet vidmakthålla eller åstadkomma en lämplig genomsnittlig ålder, som är högre än den, som betingas av enbart driftsekonomiska förhållanden. Betydelsen av dylika restriktioner för de större fritidsområdenas lämplighet för sitt ändamål bör dock enligt utredningens mening icke överdrivas. I allmänhet torde de vara av behovet påkallade endast för en eller annan mindre del av områdena. Frihet bör här lämnas de kontraherande parterna att inom gränserna för vad som över huvud kan anses förenligt med en god skogsvård avtala angående de restriktioner, som med hänsyn till skogsmarkens bonitet och andra föreliggande omständigheter äro lämpligast.
Genom inskränkningar av ovan angiven art beträffande bebyggelse och skogsskötsel skulle i väsentliga delar vinnas, att fastigheten bevarades i ett för fritidsområden lämpligt naturligt skick. Härutöver kan det emellertid understundom framstå såsom önskvärt att begränsa fastighetsägarens frihet att företaga vissa andra åtgärder, som medföra en förändring av fastighetens naturliga beskaffenhet, såsom sten-, grus- och sandtäkt.
I lika hög grad som det är önskvärt att i ovan angivna hänseenden bevara den naturliga beskaffenheten av en till fritidsområde avsedd fastighet är det angeläget att förhindra, att till fastigheten hörande vatten göras olämpliga för badning genom föroreningar av olika slag. Den av fritidsutredningen verkställda inventeringen visar, att de synnerligen vanligt förekommande vattenföroreningarna försvårat eller omöjliggjort en lämplig lösning av badfrågan för många orters vidkommande. Tydligen är det i allmänhet av praktiska skäl omöjligt att i detta hänseende få till stånd mera tillfredsställande förhållanden genom avtal med fastighetsägarna kring ett vattenområde. I vissa fall skulle det dock otvivelaktigt låta sig göra att trygga ett vattenområdes lämplighet för friluftsbad genom avtal med ägaren av området angående skyldighet för denne att underlåta utsläppande av föroreningar i vattnet.
Tidigare i detta kapitel har framhållits, att allmänheten bör äga ett visst mått av rörelsefrihet inom fritidsområdena. Härtill återkommer fritidsutredningen utförligare i det följande. Vad fritidsutredningen i detta
