Det till sina verkningar mest genomgripande av de ifrågasatta servituten är det, som avser bebyggelsen inom fritidsområdena. Ett dylikt servitut kommer, om det avser all slags bebyggelse och avtalet är slutet på obestämd tid, vilket blir liktydigt med att servitutet teoretiskt gäller för all framtid, att innebära, att den del av fastigheten, som icke får bebyggas, förlorar hela det värde såsom byggnadsmark (tomtvärdet) det eljest till äventyrs skulle besitta. Vederlaget för ett dylikt servitut kan fördenskull antagas komma att uppgå till ett belopp, som motsvarar fritidsområdets tomtvärde eller, uttryckt på annat sätt, skillnaden mellan fritidsområdets totala värde och dess värde såsom jordbruks- eller skogsbruksfastighet. Någon påtaglig minskning av fritidsområdets sistnämnda värde kommer nämligen icke att inträffa, såvida icke samtidigt avtalas om andra inskränkningar i fastighetens användning. Då det i allmänhet blir fråga om ganska vidsträckta markområden, av vilka endast jämförelsevis obetydliga delar skulle kunna tänkas inom överskådlig tid bli exploaterade för byggnadsändamål, synes man emellertid vara berättigad antaga, att förvärv av sådant servitut kommer att för kommunerna ställa sig avsevärt mycket billigare än ett inköp av fritidsområdet. I sådana fall, då ägaren av fritidsområdet äger till detsamma gränsande mark, som är lämplig för exploatering för exempelvis sommarstugebebyggelse, bör man dessutom kunna räkna med att sistnämnda mark icke sällan får ett förhöjt tomtvärde genom ett bebyggelseservitut på fritidsområdet. Servitutet kommer nämligen att erbjuda en ganska säker garanti för att blivande innehavare av sommarstugor på tomtområdet för framtiden få tillgång till närbelägna för friluftsliv lämpade markarealer. I sådana fall skulle alltså kunna sägas, att en del av det tomtvärde, som fritidsområdet förlorar genom byggnadsservitutet, överflyttas till den angränsande marken, vilket bör för kommunen underlätta att komma till en fördelaktig uppgörelse med markägaren. Ingås däremot avtal om byggnadsservitut på viss bestämd tid, t. ex. 25 eller 50 år, bli hållpunkterna för beräkningen av vederlagets storlek osäkrare. Fritidsområdets tomtvärde går då icke förlorat för all framtid, utan återvinnes vid avtalstidens utgång i den mån det då finnes efterfrågan på mark för byggnadsändamål inom området. Vederlaget får här karaktären av ersättning till fastighetsägaren för det han under avtalstiden avstår från att utnyttja fritidsområdets tomtvärde. Avgörande för fastighetsägarens ståndpunktstagande torde då i främsta rummet bli, huru exploateringsmöjligheterna kunna beräknas ställa sig vid avtalstidens utgång i jämförelse med de möjligheter, som föreligga under avtalstiden. Om exploateringsmöjligheterna kunna beräknas vara oförändrade eller till och med större efter avtalstidens utgång, synes det vara troligt, att ett tidsbegränsat byggnadsservitut skall kunna förvärvas mot ett vederlag, som väsentligt understiger vederlaget för ett icke tidsbegränsat servitut.
Beträffande de ifrågasatte servituten i avseende å skogsskötseln bör framhållas, att dessa säkerligen icke skulle komma att innebära någon större minskning i skogsbrukets avkastning. De modifikationer, som det kan finnas önskvärt att åstadkomma ifråga om avverkningssätt och skogsbeståndets
