Om en kommun vill ordna ett större fritidsområde å mark, vartill den ej önskar förvärva äganderätt, kan det uppenbarligen ofta bliva erforderligt icke blott att markägaren förpliktar sig att själv underlåta visst utnyttjande av marken, utan också att kommunen försäkrar sig om upplåtelser av rätt att å fastigheten uppföra byggnader och andra anläggningar, som kunna behövas i anslutning till ett fritidsområde. För vinnande av större överensstämmelse beträffande rättsverkningarna av de avtal, som skola tillämpas i fråga om ett dylikt fritidsområde, vore det givetvis fördelaktigt att kunna såsom personalservitut behandla även sistnämnda rättigheter. Detta skulle emellertid med hänsyn till det nyss sagda innebära en rättslig anomali, som sannolikt skulle i den praktiska tillämpningen visa sig medföra större nackdelar än fördelar. Avtal om upplåtelser till fastighetsägarens medkontrahent av rättighet att i visst hänseende begagna fastigheten har därför ansetts icke böra behandlas såsom servitut enligt denna lag. Lagens tillämplighetsområde har begränsats till avtal, varigenom till förmån för vissa rättssubjekt å fastighet lägges besvär och last, som innebär skyldighet för fastighetens innehavare att underlåta viss användning av densamma i ändamål att bevara eller öka dess lämplighet såsom fritidsområde för allmänheten eller ock att tåla att allmänheten färdas över eller uppehåller sig å fastigheten i större omfattning än enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är för envar lovligt. Vill servitutshavaren därjämte förvärva rätt att å det område, som servitutet avser, uppföra byggnader eller andra anläggningar eller att för något annat ändamål helt förfoga över del av området, är han således hänvisad till att därom träffa särskild uppgörelse med markägaren. På avtalsbestämmelser härom bliva, vare sig de inryckas i servitutsavtalet eller upptagas i en därifrån fristående handling, de för nyttjanderättsupplåtelser gällande rättsreglerna tillämpliga.
De inskränkningar i avseende å en fastighets användning, varom de i 1 § uppräknade rättssubjekten må avtalas med fastighetens ägare med verkan att därigenom lägges ett servitut å fastigheten, kunna vara även av annat slag än de som behandlats i den allmänna motiveringen. Inskränkningarna kunna emellertid icke vara av vad slag som helst. För att ett personalservitut enligt lagen skall kunna anses föreligga erfordras nämligen, att inskränkningen i avseende å fastighetens användning har till ändamål att bevara eller öka fastighetens lämplighet såsom fritidsområde för allmänheten. Härigenom uteslutes från lagens tillämpningsområde avtal om sådana inskränkningar, vilka äro utan betydelse för fastighetens lämplighet i nämnda hänseende. Den nyssnämnda ändamålsbestämmelsen utesluter därjämte från lagens tillämpning avtal om inskränkningar rörande fastighetens användning, vilka visserligen i och för sig äro av beskaffenhet att kunna påverka fastighetens lämplighet som fritidsområde, men som i det särskilda fallet tjäna ett annat syfte än tillskapandet av ett fritidsområde. En kommun kan således exempelvis ej begagna sig av avtal om personalservitut såsom instrument för bebyggelsereglering i allmänhet. Det kan givetvis i vissa fall erbjuda svårigheter att
