- 4. för ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att tillgodose;
- 5. för att förse en ort med vatten eller förhindra förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål;
- 6. för annat ändamål, som är jämförligt med något under 1, 2, 3, 4 eller 5 angivet och äger väsentlig betydelse för det allmänna;
- 7. för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden;
- 8. för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt;
- 9. för åstadkommande på det allmännas bekostnad av skogsåterväxt å skogsmark, som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd och ej utgör nödig betesmark;
- 10. för kronans övertagande av flygsandsfält, varom ägaren försummat taga sådan vård, att fara för sandflykt förebygges;
- 11. för att i kronans ägo överföra jordområde av synnerligen märklig naturbeskaffenhet, för dess avsättande såsom naturminnesmärke, eller ock synnerligen märklig fast fornlämning, vars bevarande ej kan på annat sätt tryggas, jämte därför erforderlig mark;
- 12. för linbana, som är behövlig för ett företag av större gagn för orten; eller
- 13. för tillgodoseende av fjällrenskötselns behov.
Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan, må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt för ändamål, som nu är sagt; och må expropriation enligt Konungens förordnande jämväl äga rum för upphävande av särskild rätt till område, som är avsatt till nationalpark.
Huruvida och i vilken omfattning detta lagrum erbjuder möjlighet att expropriera mark för tillskapandet av fritidsområden är tydligen beroende på tolkningen av 1 § 4. och 6.
Den före 1917 års lag gällande Kungl. förordningen den 14 april 1886 angående jords och lägenhets avstående för allmänt behov tillät expropriation för vissa i lagen särskilt uppräknade ändamål – såsom väg, allmän byggnad m. m. – »eller till dylikt allmänt behov». För kommunala ändamål tillämpades en ganska vidsträckt expropriationsrätt.
År 1908 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa revision av expropriationslagstiftningen, varvid även frågan om utsträckt tillämpning av expropriationsinstitutet skulle behandlas. I kommittens år 1910 avlämnade förslag till lag om expropriation upptogs såsom enda expropriationsändamål »allmänt gagn». Sedan förslaget överarbetats inom justitiedepartementet och lagrådet år 1912 avgivit utlåtande i ärendet, framlades detta för 1913 års riksdag genom proposition nr 46. Det vid propositionen fogade lagförslaget innehöll – liksom det förslag, varöver lagrådet hörts – en uppräkning av de särskilda ändamål, för vilka expropriation finge ske. Bland de uppräknade ändamålen var även »för något en kommuns eller annan dylik samfällighets allmänna ändamål». Detta generaliserades, liksom åtskilliga andra av de uppräknade ändamålen, genom en bestämmelse om att expropriation finge ske »för annat därmed jämförligt ändamål av väsentlig betydelse för det allmänna».
