om vidgad expropriationsrätt komma i ett annat läge. Fastställandet av en regionplan eller en stomplan måste föregås av en grundlig inventering av marken, varigenom i ett sammanhang noga prövas vilka områden som erfordras och böra avsättas för sådana ändamål, varom här är fråga. Givetvis måste då jämväl komma under övervägande, om planinstituten skola medföra expropriationsrätt liksom även lösningsplikt. Beträffande omfattningen av regionplaneområde i det praktiska fallet kan jag erinra, att det i dessa dagar igångsatta regionplanearbetet för Göteborg är avsett att omfatta ett område, som inneslutes av en cirkel med 3 mils radie och centrum i Göteborg. Nu kan framhållas, att de större städerna kunna behöva fritidsområden, belägna så avlägset från städerna att de icke kunna ingå i en regionplan. I sådana fall lärer dock utan tvekan kunna påstås, att möjligheterna till urval är så stort, att man för förvärven kan lita till frivilliga överenskommelser.
Vidare har under överläggningen framhållits, att för bildande av större fritidsområden för det rörliga friluftslivets behov det sannolikt ofta kunde bli nödvändigt att förvärva mark tillhörande flera varandra angränsande fastigheter, varvid en enda markägare genom att ställa sig avvisande eller genom att uppställa orimliga köpevillkor kunde omöjliggöra bildandet av ett ändamålsenligt område, i synnerhet om hans ägor vore belägna som en enklav inom det tillämnade fritidsområdet. Dylika fall kunna givetvis inträffa, men att endast fördenskull införa allmän expropriationsrätt torde icke vara påkallat, helst förvärv av fritidsområden säkerligen mindre ofta torde komma att ske från parcellerade ägor än från större egendomar.
Intet torde ha förekommit, som visar behov för kronan eller enskilda till ökad exproriationsrätt i fråga om fritidsområden. På grund av vad jag sålunda fått tillfälle framföra, finner jag mig böra avstyrka införandet av allmän rätt för kommuner eller andra rättssubjekt till expropriation för tillgodoseende av friluftslivets behov. Jag utgår emellertid därvid ifrån, att sådan expropriationsrätt redan finnes i fråga om strandområde för friluftsbad samt att i sådant område får anses ingå erforderlig båthamn, lägerplats o. d. liksom ock att strandområdet vid expropriationen får jämväl i övrigt tilltagas med den utsträckning som badlivet, sådant det numera utvecklats, fordrar.
Enligt min mening bör fritidsutredningen alltså, därest densamma finner sig böra föreslå ovanberörda komplettering av hälsovårdsstadgan, samtidigt avge förslag till sådan ändring i expropriationslagen att expropriationsrätten genom sagda stadgeändring icke utvidgas utöver vad som enligt lag nu anses gälla.»
II. Servitut.
»Beträffande det föreslagna servitutet för bildande av fritidsområden instämmer jag i herr Gustafsons mening, att detsamma bör göras begränsat till tiden, varvid 50 år synes mig som ett lämpligt maximum. Svårigheten att bedöma framtida förhållanden och daglig erfarenhet om de stora
