specialmotiveringen till detta stadgande säges, att de sakkunniga undvikit att i detta sammanhang begagna uttrycket »rätt» för att förekomma den missuppfattning att här skulle vara fråga om någon envar tillkommande verklig rättighet till väg sådan som t. ex. förslagets vägrätt.
⁎
24 kap. 1 § SL.
»Var som olovligen bygger, gräver, plöjer, sår eller planterar å annans jord eller därav något intager, straffes med böter. – – –»
Av intresse är här närmast förbudet mot byggande och grävande. Allmänt anses, att förbudet avser nu nämnda åtgärder på viken slags mark som helst, som hör annan till. »Byggande» täcker icke uppsättande av tält. Gränsen mellan byggnad och tält kan dock ibland vara svävande. Enligt detta lagrum kan således vanlig camping icke bestraffas.
⁎
24 kap. 3 och 4 §§ SL.
I 3 § straffbelägges att olovligen fälla, syra eller bläcka träd å annans skog eller mark i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller att taga där växande gräs, torv eller av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda. Straff inträder oberoende av om föremålet bortförts eller ej. Går värdet av vad som tagits upp till mer än 30 kronor straffas man såsom för stöld. Ha åtgärderna vidtagits i uppsåt att skada inträder straff för skadegörelse.
I 4 § straffbelägges olovligt tagande av »vindfälle eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller berett är».
Härunder hänföres träd, som blåst ned, vare sig friska eller torra, samt grenar av träd, friska eller torra, som på dylikt sätt nedfallit. Angående övriga delar av träd gäller, att sådana delar vilka icke ens såsom beståndsdelar av ett växande träd kunna vara föremål för åverkansbrott, icke heller såsom nedfallna kunna vara objekt därför (ex. kottar), ty uppräkningen i 3 § av beståndsdelar av växande träd anses vara uttömmande. Nedfallna nötter och ollon torde icke gå in under vare sig vindfälle eller »annat sådant». Sålunda har i ett rättsfall från hovrätt tagande av nedfallna ollon förklarats straffritt (Sv. J. T. 1920 sid. 9).
Under »annat sådant» hänföres grenar från träd å rot, vilket icke längre är växande, tagande av grenar från redan fällda träd, stubbar, vid avverkning kvarlämnade toppar och kvistar av träd, samt tagande av åtskilliga andra organiska naturalster. Sålunda torde tillgrepp av buskar, som icke kunna hänföras under träd, böra föras hit. Däremot höra icke hit vilt växande bär, blommor, örter och svampar, vilka – enligt Stjernberg (sid. 35) – »antagligen icke ens utgöra föremål för någon jordägarens äganderätt, och i allt fall enligt härskande rättsuppfattning kunna av envar straffritt occuperas».
⁎
Frågan om rätten att plocka vilda bär å annans mark torde icke ha så stor betydelse för friluftslivet i egentlig mening, men för belysandet av de skiftande uppfattningar, som vid olika tider gjort sig gällande i fråga om naturen av »alle mans rätt» och av de begränsningar i jordäganderätten, som av densamma följer, kan det vara av intresse att redogöra för en del av vad som förekommit vid denna frågas behandling i förberedande lagstiftningsarbete och i riksdagen.
Ur lagberedningens förslag till jordabalk 1909 (II sid. 105 ff) må anföras
följande.
