utsträckning av inkvarteringsmöjligheter i detta ords vidsträcktaste mening, tillgängliga för breda lager av folket, förutsätter säkerligen ett genomfört samarbete med de olika frivilliga sammanslutningar, som redan äro verksamma på området, i främsta rummet Svenska turistföreningen och Föreningen för skidlöpningens främjande. Betydelsefulla insatser hava från dessa sammanslutningars sida redan gjorts i nämnda syfte, men å andra sidan äro de ekonomiska resurserna begränsade, och det förtjänar därför närmare undersökas, i vad mån det allmänna organisatoriskt och ekonomiskt kan tänkas främja utvecklingen genom planmässiga åtgärder.
Vidare lära övervägandena böra avse kommunikations- och transportförhållandena, därvid såväl järnvägs- och landsvägsförbindelser som kommunikationerna till sjöss böra ägnas uppmärksamhet. Tänkbart är, att anordningar kunna komma till stånd, som möjliggöra i stor utsträckning för de därav intresserade att tillbringa fritiden å tåg eller båt under en längre sammanhängande färd. De försök, som härutinnan redan gjorts, såväl i vårt land som utomlands, synas mig hava ådagalagt den ifrågavarande utvägens framkomlighet.
Av vad jag nu anfört, framgår, att jag bedömer det föreliggande spörsmålet såsom ett socialt problem av betydande räckvidd. Otvivelaktigt kunna emellertid jämväl andra synpunkter anläggas på detsamma. Sålunda är det mig angeläget att betona, att naturskyddssynpunkterna icke få och icke heller kunna lämnas ur sikte, då det gäller att för folket i gemen öppna i vidare utsträckning tillgång till vårt lands natur. Jag kan härvid icke underlåta att understryka angelägenheten av att genom upplysnings- och propagandaverksamhet sörjes för att friluftslivet icke går förödande fram över natur samt växt- och djurliv. Det synes mig uppenbart att vid planläggningen av olika åtgärder hithörande förhållanden i erforderlig mån böra vinna beaktande.
Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som anförtrotts
fritidsutredningen – bland dem må utöver de ovan omnämnda framhållas frågan
om husmödrarnas semester – uttalades i direktiven, att det finge anses
lämpligt att utredningen bedreves i etapper. Detta har vid utredningens
planläggande och bedrivande iakttagits. Beträffande en del av de till särskild
behandling utbrutna frågorna har utredningen redan avlämnat förslag, såsom
angående reglering av strandbebyggelsen, angående reselättnader å de svenska
järnvägarna och angående tipsmedels användande till friluftslivets främjande.
Under hösten 1939 meddelades utredningen, att dess uppdrag med anledning av den inträffade krissituationen syntes böra begränsad till – förutom spörsmålet om semester åt husmödrar – frågan om tillhandahållandet i erforderlig utsträckning av markområden, lämpade att utgöra tillflyktsorter under fritiden för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning, under det att utredningsarbetet i övrigt borde tills vidare anstå. Formligt beslut härom gavs av Kungl. Maj:t den 30 december 1939.
Denna fråga, som redan från början av utredningens arbete ägnats stor uppmärksamhet, har med anledning härav upptagits till särskild behandling. Det är uppenbart att varje förslag till en lösning av denna fråga måste taga hänsyn till friluftslivets förutsättningar och behov över huvud i vårt land. Vilken lösning man vill godtaga, måste i viktiga avseenden bli beroende på den betydelse man tillmäter en mängd omständigheter, som höra nära samman med andra i utredningens direktiv omnämnda spörsmål. Utredningen har därför icke kunnat underlåta att vid behandlingen av förevarande fråga
