I en del fall synas därjämte svaren vara mindre riktiga, beroende på att frågorna missförståtts.
Sedan det från länsarkitekterna samt de tillfrågade städerna och samhällena inkomna materialet granskats och underkastats en förberedande bearbetning, varvid bland annat för varje län å generalstabens kartblad i skala 1:400 000 inlagts samtliga de områden, vilka med stöd av inventeringsmaterialet finge anses vara för friluftslivet värdefulla, beslöt utredningen att hänvända sig till länsjägmästarna för att få materialet kompletterat i vissa hänseenden. Till samtliga länsjägmästare översändes i april 1938 nyssnämnda kartblad med begäran om uppgift å de områden, vilka kunna anses vara för friluftslivet lika värdefulla som de å kartorna angivna, samt om upplysning, huruvida eventuellt några å kartorna upptagna områden borde anses mindre viktiga ur friluftssynpunkt. Av länsjägmästarna begärdes också kompletterande upplysningar angående äganderättsförhållanden, angående längre, av strandbebyggelse obrutna stränder med goda badmöjligheter m. m. Därjämte ombådos länsjägmästarna att uttala sig om de skador, som friluftsfolket förorsakade i markerna. De inkomna uppgifterna i sistnämnda hänseende, vilka icke hänföra sig till själva markinventeringen, bli föremål för behandling i nästföljande kapitel.
Redan i augusti 1937 anhöll utredningen därjämte om domänstyrelsens bistånd vid inventeringen, såvitt anginge markområden under styrelsens förvaltning. Med anledning härav har utredningen från domänstyrelsen i januari 1939 fått emottaga ett omfattande kartmaterial och en förteckning över ett stort antal kronoegendomar, vilka enligt styrelsens mening under vissa av styrelsen närmare angivna förutsättningar vore tänkbara såsom friluftsallmänningar. I förteckningen hade styrelsen dock icke medtagit områden belägna i de två nordligaste länen. Med förteckningen följde 43 stycken generastabskartblad i skala 1:100 000 (för de nordligare delarna av landet i skala 1:200 000), varå de i förteckningen upptagna egendomarna inlagts. I kartmaterialet ingick även en karta över hela landet i skala 1:1 000 000, varå – med undantag för i vissa trakter förekommande mindre kronoegendomar, å vilka mer än halva arealen utgöres av inägojord – inlagts samtliga under styrelsens förvaltning stående markområden av den storlek att det varit möjligt att å kartan utmärka desamma. På denna karta hade de i förteckningen upptagna kronoegendomarna utmärkts genom särskild beteckning. Domänstyrelsens förteckning är avtryckt i bilaga 4. En redogörelse för de av styrelsen angivna förutsättningar, under vilka de i förteckningen upptagna egendomarna vore tänkbara såsom friluftsallmänningar, återfinnes i kapitel IX.
Det i det föregående omnämnda inventeringsmaterialet har bearbetats under medverkan av dåvarande byråchefen i domänstyrelsen, nuvarande överdirektören i egnahemsstyrelsen E. Lindeberg. Därvid har bland annat upprättats länsvis gjorda sammanställningar över de områden, vilka av uppgiftslämnarna angivits vara lämpliga såsom friluftsallmänningar. Sammanställningarna innehålla kortfattade upplysningar angående områdenas
