Under senare årtionden har i Stockholms omgivningar en omfattande markuppdelning för sommarnöjesbebyggelse och sportstugor ägt rum. De flesta marker, som ägas av enskilda personer, äro därför icke längre så orörda, särskilt vad stränderna beträffa, att de i särskild grad lämpa sig för större friluftsreservat. Den markexploatering, som ägt rum under senare tid, har visserligen skett enligt av Kungl. Maj:ts Befallningshavande godkända planer, men friläggning av stränder från exploatering har icke ansetts lagligen kunna ske i större utsträckning än som i huvudsak betingas av markuppdelning och bebyggelse inom den närmaste trakten. Innan några sådana planers godkännande erfordrades, reserverades endast i undantagsfall någon användbar strand. I vilken utsträckning markexploatering av stränderna skett, innan planer erfordrades, har jag icke närmare kunnat angiva vid inventeringen, enär för bedömandet härav erforderligt kartmaterial icke finnes sammanfört. Däremot har å kartorna i huvudsak angivits de stränder, invid vilka markexploatering skett enligt godkända planer.
I regionplanen för Stockholm med omnejd har en del områden redovisats, vilka
med hänsyn till naturskyddet om möjligt böra fredas från exploatering. Dessa
områden, som redovisats å inventeringskartor, lämpa sig endast i viss
utsträckning såsom friluftsallmänningar.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det är givet, att de i förevarande avseende bäst bevarade områdena i första
hand äro tillfinnandes bland dem, som ägas av det allmänna i någon form eller
av stiftelser. Med anledning härav har vid förevarande inventering särskilt
angivits sådana områden, som utgöra: kronoparker och kronodomäner,
häradsallmänningar, prästjord, städernas skogar, allmänna inrättningars skogar samt en
del jordområden, tillhörande stiftelser. De delar av dessa områden, som lämpa
sig som friluftsreservat, torde det finnas vissa möjligheter för att få anvisade,
och andra delar torde i någon mån kunna användas såsom bytesobjekt vid förvärv
av enskild mark, som av olika anledningar lämpar sig som friluftsreservat.
Visserligen äger det allmänna ganska stora områden inom inventeringsområdena, men många av dessa äro icke utpräglat lämpliga som friluftsreservat och av dem, som av olika anledningar kunna komma i fråga, äro rätt få belägna vid kusten. Man kan därför icke undgå att vid sökandet efter önskvärda områden även kasta blickarna på en del mark, som äges av enskilda och givetvis då i första hand på sådana områden, som utgöra fideikommiss, alldenstund dessa varit särskilt fredade från markexploatering genom den begränsning i äganderätten, som är förenad med desamma. Fideikommissen äro därför särskilt angivna å inventeringskartorna.
Huru det skall bliva möjligt att taga enskild mark i bruk som friluftsreservat, utan att marken genom frivillig försäljning eller expropriation förvärvas av det allmänna, torde vara svårt att närmare giva anvisning på. En möjlighet torde dock vara, att överenskommelse träffas med markägaren om upplåtelse för viss tid av vissa områden för friluftsreservat, och att han erhåller full ersättning för det intrång reservatet medför.
Här ovan har framhållits, att åtskilliga strandområden i enskild ägo varit föremål för exploatering i tomtplatser för sportstugeändamål o. d. Man har all anledning förmoda, att detta kommer att fortsätta. I olika sammanhang har blivit ifrågasatt, huruvida man icke på något sätt skulle kunna begränsa markexploateringen till vissa områden, så att bland annat markområden lämpliga som friluftsreservat skulle kunna fredas från exploateringen. Ur det allmännas synpunkt vore detta helt säkert av stort intresse, då möjligheterna att förvärva reservat på detta sätt hållas öppna.
Som det för närvarande är, äger varje markägare i förevarande trakter praktiskt taget oinskränkt rätt att exploatera sin mark i tomtplatser, bara han ser till, att vissa i lagen angivna fordringar bliva tillgodosedda. På detta sätt blir exploateringen splittrad och i viss mån nyckfull. Ett sätt att införa en ny ordning på
