Det rent administrativa bedrivandet av den apparat, som för reglerande av här avsedda förhållanden måste konstrueras, bör med stöd av vunnen erfarenhet från liknande procedur så mycket som möjligt förläggas till överordnade myndigheter och av dem förordnade sakkunniga förrättningsmän, hos vilka kommuner och andra bör ha att anhålla om åtgärders vidtagande. Härigenom torde dels i möjligaste mån undvikas, att ovidkommande intressen förrycka saken, och dels torde ärendets behandling härigenom även bli snabbast. I praktiken torde länsarkitektkontoren, som i allmänhet representera den enda opartiska sakkunskapen i dessa frågor inom länen och även äro de enda, som besitta den erforderliga överblicken av förhållandena inom respektive län, rätt mycket få tagas i anspråk för frågornas lösande. Eventuellt torde ett förfarande liknande det vid frågor om byggnadsplans upprättande här kunna tillämpas på sådant sätt, att vederbörande äga att hos länsstyrelsen anhålla om åtgärder i frågan, varvid länsstyrelsen förordnar länsarkitekten att utföra de utredningar och planer, som krävas i ärendet.
Avslutningsvis bör kanske påpekas, att ovanstående anteckningar icke får uppfattas som ett genomtänkt förslag utan endast utgöra en ganska ytlig skiss till en tänkbar lösning.
För de skånska länens vidkommande, vilka vid tiden för inventeringens
verkställande ännu tillhörde samma länsarkitektdistrikt, har länsarkitekten i
Malmöhus län på grundval av utredning, som gjorts av honom beträffande
nämnda län och av biträdande länsarkitekten beträffande Kristianstads län,
anfört bland annat följande:
Om länsarkitektsorganisationen inkopplas i detta sammanhang, betraktar jag
detta med begränsning till de arbetsuppgifter, som åligga denna institution.
Länsarkitekten har bland annat att ifråga om stadsplaneväsendet tillvarataga det
allmännas bästa. Stadsplaneväsendet, sådant det för närvarande är dirigerat,
innefattar ordnandet av jorddelningen och bebyggelsen såväl inom städer och
stadsliknande samhällen som å landsbygden. Först när påtagliga förutsättningar
för jorddelning och bebyggelse föreligga kan frågan om reglering upptagas. Vad
detta innebär beträffande föreliggande utredning, kommer sedermera att beröras.
Stadsplanerande i vidsträckt bemärkelse måste emellertid anses innefatta
tillgodoseende av möjligheter till friluftsliv även utanför stadsplaneområdet, även om
detta ej uttryckts författningsenligt. Kommitterades uppgift torde väl böra anses
som ett första steg i riktning mot ordnandet av denna viktiga angelägenhet,
antingen det skall ske genom författning eller på annat sätt. För denna tankes
lyckliga realiserande kräves, att densamma framföres på sådant sätt, att den
tillfredsställer den allmänna meningen och de mångfaldiga intressen, som äro
beroende av en sådan utveckling, ty i annat fall torde tanken bli svårrealiserad.
Föreliggande utredning avser att framlägga ett begränsat material och påpeka
vissa möjligheter för friluftslivets tillgodoseende.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
För Skånes vidkommande är friluftslivets markbehov ej avgränsat länsvis på
grund av att landskapet är tättbefolkat och äger goda kommunikationer. De båda
länen äro så olikartade i avseende å naturbeskaffenhet och friluftsmöjligheter, att
de inbjuda till ömsesidigt utnyttjande. Att framlägga några detaljerade
erfarenheter hur utnyttjandet sker, torde knappast vara möjligt, men karaktäristiskt är,
att trakterna mellan Ringsjön i Malmöhus län och Finjasjön i Kristianstads län
i hög grad frekventeras av Malmö stadsbefolkning. När det gäller att redogöra
för hithörande frågor inverkar även de olika länens allmänna struktur. Västra
och sydvästra kusterna avgränsa landets bördigaste jordbruksdistrikt med viktiga
industricentra och utfartsorter till kontinenten och Danmark. Frilufts- och
turistsynpunkterna förena sig att i Malmöhus län skapa en stor besöksfrekvens, krävande
