verkningar ej för arrendeupplåtelser och sådan spridd bebyggelse, som ej kan inrangeras under jorddelningslagens bestämmelser om samhällsartad bebyggelse. De båda sistnämnda företeelserna kunna praktiskt taget medföra utplånande av begreppen vildmarkskaraktär och stor naturskönhet, vilka begrepp i kommitterades skrivelse apostroferas. För Skånes vidkommande tillkommer kulturlandskapet, såväl den odlade bygden som kulturskogarna, företeelser med stort skönhets- och kulturvärde, ävensom områden i brytningen mellan kulturbygd och av odling orörda eller till synes orörda områden, tillfinnandes särskilt i sydöstra Skåne.
Det är svårt och vanskligt att bedöma vad som försiggår i pågående
utvecklingsskede. I regel blir det eftervärlden, som gör upp bokslutet, men nära liggande
exempel äro varnande. Först när järnvägarna i stort sett spelat ut sin roll som
samhällsbildande faktor, gives möjligheter att reglera stationssamhällena, sådana
de blivit; vi ha i stort sett samma inställning, när det gäller vägarnas
trafikevolution och därmed följande exploateringsföreteelser. Vi ha stadsplanelag, men
ej landskapslag och om den ej kommer snart kommer den ej att göra nytta i de
landsändar, där den just nu har en uppgift att fylla. Landskapsplanelag behövs
ej över hela landet och inte för hela landskap, men den skulle behövas för vissa
områden; en efter svenska förhållanden modifierad och anpassad
nationalparkslagstiftning. Utan överdrift skulle sådan lagstiftning erfordras för vissa delar av
det skånska landskapet.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
I första hand synas statsverkets områden böra reserveras för friluftsområden.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
En stor del av Skånes skogar äro kulturskogar med vårdat växt- och djurliv,
andra åter ha speciella värden ur naturskyddssynpunkt. Kulturskogarna lyda i
stor omfattning under de stora godsen, omfattande hela socknar. Dessa skogar och
ofta storslagna parkanläggningar äro föremål för ett omfattande turistintresse,
rundturer med bussar till slotten; slagordet "bokars och borgars land" uttrycker
bäst allmänhetens inställning till denna fråga. Någon anvisning till friluftsliv
beträffande detta slags områden synes ej för närvarande böra tillrådas, för den
hänsynsfulle äro de en oskattbar tillgång med vackra skogspartier och rikt djurliv,
vilka faktorer böra påräkna skydd bland annat för de stora gruppbesöken, vilka
böra lokaliseras till bestämda platser, ordnade härför. Den stora trafiken,
exempelvis från Malmö, bör lämpligen hänvisas till trakter med större rörelsefrihet än vad
kulturskogarna kunna lämna.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det förefaller mig som om särskilda åtgärder att trygga den icke jordägande
befolkningens möjligheter till friluftsliv här nere i allmänhet ej är ett trängande
behov, i varje fall är det ej jämförbart med förhållandena exempelvis i Stockholms
omgivningar. Där i dessa trakter marken ej är exploaterad och intensivt utnyttjad
för villabebyggelse, möter ögat överallt anslag med "privat område", "landstigning
förbjuden". Skånes havsstränder äro i stor utsträckning allmänna. Alla äro
emellertid ej ägnade för bad vare sig med hänsyn till beskaffenhet eller
kommunikationsmöjligheter. Där båda dessa förutsättningar finnas är emellertid problemet
om allmänhetens tillträde brännande, enär strandområdena exploaterats av
enskilda. I många fall torde allmänhetens behov kunna tillgodoses genom
byggnadsplan, ty bebyggelse är vanlig vid sådana områden. Men byggnadsplans upprättande
är en kostbar angelägenhet och kan, vilket erfarenheten visat, ofta ej realiseras
utan förskott av statsmedel, som emellertid äro mycket begränsade. Som ovan
framhållits finnas emellertid stora områden utan bebyggelse, där badmöjligheter
finnas, men dessa områden riskeras spolierade genom spridd bebyggelse och
hänvisas i detta fall till önskan om ändrad lagstiftning.
Länsarkitekten i Jämtlands län har givit uttryck åt följande synpunkter: För badstränders förvärvande syntes utvidgning av samhällenas
