Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
63

kunna, när det gäller nedskräpning eller förstörelse av buskar och träd, av envar lätt konstateras. De menliga följderna för faunan falla däremot icke på samma sätt i ögonen. För att belysa dessa förhållanden torde följande kunna anföras.

I närheten av samhällen är jakten på söndagarna för närvarande i regel mer eller mindre omöjliggjord. Härigenom tillskyndas även markägaren en ekonomisk förlust på grund av värdeminskningen av jaktarrendet. Denna värdeminskning blir så mycket större genom det förhållandet, att de flesta jägare endast disponera denna dag för jakten.

Bevakningen mot tjuvskytte, som är en nödvändig förutsättning för åstadkommande av den för djurlivets trivsel och existens nödvändiga freden i markerna, har även genom friluftslivet avsevärt försvårats. Mer arbete och större kostnader måste nu för tiden nedläggas på bevakning, än vad som förr var fallet i de då i regel folktomma skogarna.

De för vinterfodring av villebråd anordnade foderplatserna få ej heller vara i fred utan förstöras, och de där befintliga djuren oroas.

I stället för att på avstånd se och njuta av djurens vardagsliv, försöker den okunniga allmänheten att komma så nära som möjligt, vilket resulterar i, att djuren i onödan skrämmas. Icke så sällan är detta fallet vid möte med älgar. Har älgkon då kalv, och de besökande bliva alltför närgångna eller medföra hund, borde det icke förvåna, om modern blir rädd och försvarar sin unge. På så sätt utbildas ofta ondsinta älgar – varom ibland notiser förekomma i pressen – och vilka, om de måste nedskjutas under för jakt ej tillåten tid, icke tillfalla markägaren utan kronan.

Fågellivet på våren utsättes även för svåra påfrestningar. En ruvande fågel, som vid upprepade tillfällen blivit uppskrämd från äggen, överger snart sitt bo. Många fåglar, som i vanliga fall täcka över sina ägg, då de lämnas, hinna vid sådana tillfällen icke med detta, varigenom risken för att bona skola plundras av kråkor och skator är mycket stor.

Störningarna för djurlivet ökas i hög grad om lösa hundar, särskilt under vår och sommar, medföras i markerna, en ovana som tyvärr är vanligt förekommande och även strider med bestämmelserna i gällande lag.

En form av sport, som närmast torde hänföras under fritidsrörelsen, är orienteringslöpningen. Denna sportgren har med årens lopp samlat allt flera deltagare, och tävlingar hava anordnats, som berört allt vidare marker. Styrelsen för orienteringsförbundet har emellertid numera med förståelse för naturskyddets krav genom instruktionskurser och annan upplysningsverksamhet samt genom föreskrifter för de anslutna föreningarna sökt i möjligaste mån motverka de olägenheter dessa tävlingar med nödvändighet medföra.

I den stadga som utarbetats för orienteringslöpningars avhållande har sålunda föreskrivits förbud mot löpningar såväl under våren, då djuren behöva lugn under yngel- och kläckningsbestyren, som ock under älgjakttiden på hösten. Föreningarna hava även uppmanats att före tävling inhämta vederbörande markägares tillstånd, en åtgärd som emellertid synes ligga nära tillhands utan att behöva direkt påpekas. Förutom den olägenhet, som förorsakas djurlivet, torde i detta sammanhang även böra framhållas de riskmoment, som man utan erhållet tillstånd kan räkna med vid uppehåll i skog och mark. Det har sålunda inträffat, att orienteringstävlingar anordnats på marker, där fältskjutning bedrivits med skarp ammunition och älgjakt utövats. De stora risker, som tävlingsdeltagarna löpa, då de plötsligt dyka upp bland de utställda målfigurerna eller komma springande i buskskogen fram mot den i förhåll stående älgjägaren torde vara överflödigt att utförligare betona.

Vid de orienteringspromenader och svampexkursioner, som anordnats av olika tidningar, hava i regel tillstånd i förväg inhämtats.

Få människor utnyttja naturen i så stor utsträckning som våra idrottsmän. Det skulle därför vara önskvärt, att känslan för den förpliktelse detta medför, måtte