på annat sätt än tidigare skett. Skulle överfredningsnämnden neka tillstånd, kan markägaren få frågan, huruvida fredning av området skall ske, prövad i enlighet med de bestämmelser i naturfredningslagen, för vilka här förut redogjorts. Det är i detta sammanhang att märka, att skogarna i Danmark voro skyddade redan genom en äldre lagstiftning, avsedd att hindra ytterligare minskning av skogsarealen, samt att naturfredningslagen förbjuder bebyggelse utan särskilt tillstånd inom 300 meter runt alla minst 20 hektar stora skogar.
Naturfredningslagen innehåller emellertid också beträffande vissa strandområden stadganden, vilka trygga allmänhetens rätt att där färdas utan att någon ersättning till markägare ifrågakommer. I lagen stadgas nämligen, att alla från gräsväxt fria strandbrädder, rörande vilka ägaren icke kan visa, att de före den 1 januari 1916 ingått i trädgårdsområde eller använts för förvärvsverksamhet, såsom varv, fabriker o. d., äro öppna för allmänheten för färdsel till fots. Förekommer hinder för denna färdsel, skall den lokala fredningsnämnden, när sådant kommit till dess kännedom, genom utslag bestämma i vilken utsträckning och inom vilken tid sådana hinder skola avlägsnas. I sistnämnda fall kan, under vissa förutsättningar, markägaren tillerkännas ersättning för påvisbar skada, som vållas honom genom hindrets avlägsnande. Då särskilda skäl tala därför, kan fredningsnämnden besluta, att allmänheten icke skall äga färdas på strandbrädden eller att färdselrätten skall vara på visst sätt begränsad. Ifrågavarande färdselrätt innefattar icke rätt att bada på stranden, utan badning kan där förbjudas av markens ägare eller innehavare, såvida icke fredningsnämnden med tillämpning av förut refererade bestämmelser angående fredningsärenden beslutat, att allmänheten skall hava tillgång till bad därstädes. På den fria strandbrädden få icke utan fredningsnämndens tillstånd vidtagas anordningar som hindra den fria passagen. Undantag har dock gjorts för en del anordningar – "Hofder, Aalegaarde, Kreaturhegn og Badeinretninger" – såvida passage hålles öppen bakom eller genom dylika anläggningar. Då tillträdet till strandbrädden är av särskild betydelse för allmänheten, skall fredningsnämnden såvitt möjligt vidtaga åtgärder för att erforderliga tillfartsvägar till strandbrädden genom de kommunala myndigheternas försorg tillskapas. Markägaren kan påfordra att fredningsnämnden utfärdar ordningsföreskrifter för allmänhetens uppträdande på strandbrädder, som äro öppna för färdsel eller bad.
Omnämnas må här också, att naturfredningslagen innehåller bestämmelser om förbud mot uppförande av byggnader icke endast på den från gräsväxt fria strandbrädden utan också på områden, som ligga inom ett avstånd av 100 m från den fria strandbrädden eller, där sådan strandbrädd icke finnes, inom samma avstånd från "daglig Højvandslinje". En mera utförlig redogörelse för dessa bestämmelser och möjligheterna att erhålla dispens därifrån har lämnats i utredningens betänkande med förslag rörande reglering av strandbebyggelse m. m.
Att man i Danmark, där det icke finnes någon sådan frihet för allmänheten att färdas över och uppehålla sig å annans mark som i Sverige, dock
