givetvis icke alla de ovan uppräknade arterna av fritidsreservat, även om de naturliga förutsättningarna för deras anordnande skulle förefinnas, och där de naturliga förutsättningarna för inrättande av visst slags fritidsreservat saknas, måste man uppenbarligen nöjas med de möjligheter som stå till buds eller undantagsvis, såsom i fråga om friluftsbad, med de konstgjorda surrogat för det saknade, som kunna åstadkommas. Att i sista hand de finansiella resurserna och en avvägning mellan behovet av fritidsområden samt andra, ofta mera trängande behov bli de avgörande faktorerna för vad som bör och kan åtgöras, är alltför tydligt för att behöva närmare utvecklas.
Ehuru behov av särskilda åtgärder för tryggandet av mark- och vattenområden för allmänhetens friluftsliv i allmänhet föreligger endast i fråga om städernas och industribygdernas befolkning, kan detta dock icke sägas vara förhållandet i avseende å möjligheterna till friluftsbad. Den privata fritidsbebyggelsen – i vissa fall därjämte vattenföroreningar från industrierna och andra omständigheter – hotar inom många landskommuner att tillintetgöra eller starkt beskära möjligheterna för dessa kommuners egna invånare att bada i öppet vatten. Det framstår därför som angeläget att även för landsbygdens befolkning bevara erforderliga naturliga badstränder, som hotas av exploatering i en eller annan form.
Vad i det föregående anförts har närmast hänfört sig till behovet av särskilda fritidsreservat för befolkningen inom en viss ort. Härutöver förefinnes emellertid otvivelaktigt ett behov av fritidsreservat, som kunna i större utsträckning tagas i anspråk – framför allt för semestervistelse – av invånare från hela landet eller åtminstone från väsentliga delar därav. Dessa riksallmänningar för friluftsliv böra vara belägna företrädesvis vid kusten av saltsjön eller i någorlunda centralt liggande skogsbygder med vacker och för trakten representativ natur, som erbjuder gynnsamma betingelser för olika arter av friluftsliv.
I den nu lämnade översikten över friluftslivets markbehov har något utrymme icke ägnats åt koloniträdgårdsproblemet. I två till utredningen inkomna framställningar, den ena från styrelsen för Sveriges koloniträdgårdsförbund och den andra från Göteborgs friluftsråd, har hemställts, att fritidsutredningen i samband med frågan om befolkningens tillgång till friluftsliv och lantvistelse över huvud måtte till behandling upptaga frågan om lämpligaste sättet för bevarande av de nuvarande koloniträdgårdarna samt undersöka möjligheterna av en utökning av antalet koloniträdgårdar i landet. Styrelsen för koloniträdgårdsförbundet har uttalat, att det för den dagliga fritiden väl svårligen kunde påvisas ett bättre och lämpligare friluftsliv än vad innehavet av en koloniträdgård alltid komme att medföra. I en sådan samlades familjen efter slutat förvärvsarbete dagligen under våren, sommaren och hösten för att bruka jorden eller för att vila ut på ett område, som låge nära staden, men dock tillräckligt långt ifrån för att vara oberört av den inre
